Sommar

Sommaren står för dörren. För oss som bor i en kyligare del av världen är detta en årstid som betyder mycket. Det är en period då vi får hämta kraft i ljuset och värmen, då vi får chans till vila och återhämtning under semestern. Vi har ambitionen att spendera tid med familj och vänner, att läsa den där boken som legat orörd på nattduksbordet sedan julafton, att vara i sommarstugan, i husvagnen eller i båten, att resa till nya platser och upptäcka nya saker.

   Tidsandan har dock format oss till att vara uppkopplade och à jour dygnet om. Många kan inte släppa sitt arbete under ledigheten, utan har mobilen i handen och laptopen i knäet även på de mest avkopplande platser, såsom på stranden eller i hängmattan. Inte för en sekund vill vi missa vad som händer, eller halka efter med våra arbetsuppgifter, och kanske vill vi vara effektiva och förarbeta så att vi får en mjuk övergång till jobbet efter ledigheten.

   Jag önskar att den här sommaren för de allra flesta ska handla om vila, eftertanke och reflektion. Att vi ska ställa oss frågan ”hur vill jag känna mig under min ledighet och efteråt” inte ”vad ska jag hinna med på semestern”. Det är ganska stor skillnad!

© Petra Pantzar

Våreld

Det är i djupaste förtvivlan hon samlar ihop kläderna på grusgången utanför garaget. Favoritjeansen, födelsedagsslipsen, märkeskalsongerna och den kritstrecksrandiga kavajen, alltsammans bildar ett sammelsurium av färger medan hon stänker bensin över det. Hon tar upp tändsticksasken ur fickan och ska precis tända på när hon kommer underfund med att hon ska toppa brasan med några foton.

   Inne i huset river hon i skåpet efter fotoalbumen. Hon blir sittande på golvet och bläddrar i dem med ilskna rörelser. Huvudet dunkar. Blodet pulserar. Hjärtat galopperar. Där är kortet som hon haft i åtanke! Han sitter på en klippa i solnedgången, det milda ljuset slickar honom från sidan och kastar långa skuggor över den muskulösa kroppen. Ansiktet riktas mot horisonten och de gröna ögonen gnistrar som smaragder. Det var samma ögon som försäkrade henne om hur älskad hon var, hur utvald och speciell hon var, att hon var den enda för honom. Ett annat foto visar deras ryggtavlor där de tillsammans går ut på en brygga hand i hand. Händerna håller ett stadigt grepp med fingrarna nyss ringmärkta, och symboliserar den trygga, kärleksfulla grund som äktenskapet vilar på.

   På grusgången rör hon sig långsamt runt lögnen som ligger där. Vad ful den är, tänker hon, och vad illa den luktar! Så tar hon tändtickan, slår eld på den och håller den mot ett utav fotona. Pappret böjer sig och brinner. Sakta lägger hon det på lögnen som genast tar fyr och bildar en kraftig våreld. Rökpelaren stiger flera meter, gråbrun och smutsig försvinner den upp mot himlavalvet.

”Sköna maj, välkommen

till vår bygd igen!

Sköna maj, välkommen,

våra lekars vän!

Känslans gudaflamma

väcktes vid din ljusning;

jord och skyar stamma

kärlek och förtjusning;

sorgen flyr för våren,

glädje ler ur tåren,

morgonrodnad ur bekymrens moln.”

© Petra Pantzar