I dag tänker jag på en ung kvinna som just lämnat den här världen. Hon är saknad av släkt och vänner, men framför allt av sin treårige son, sin nyblivne make och sina föräldrar. Det var den ondskefulla cancern som tog henne. Jag tänker också på en annan kvinna som förlorade sin nioåriga pojke och som lever med den saknaden i varje andetag. Mina tankar går även till en annan familj som helt raderades bort från jordelivet genom en otäck bilolycka, och där står nu släktingar och vänner fortfarande i chock över hur livet förändras från ett ögonblick till ett annat. Detsamma gäller för en ung tjej jag känner, vars pappa rycktes ifrån henne lika hastigt och oväntat i en motorcykelolycka.
Varje dag finns det människor ibland oss som bär på smärta, saknad och djupaste sorg över någon de innerligt älskat. I viss mån styr detta hur vi människor reagerar och agerar i olika situationer. Ingen sorg är den andra lik, men den gör lika ont och påverkar lika mycket oavsett hur den ser ut.
Samtidigt möter vi människor som befinner sig i ett lyckorus. Det kan handla om förälskelse, ett bröllop, en nyfödd baby eller om att en efterlängtad vän äntligen återvänder efter en tid utomlands. Det kan också handla om ett projekt som till sist blir framgångsrikt, eller om en lottovinst. Även detta påverkar människor i omgivningen. Det är alltså ett ganska komplext känsloregister vi omger oss med så fort vi kliver utanför dörren. Ibland kan det vara svårt att hitta rätt förhållningssätt i bekantskapskretsen eller arbetsgruppen då sorg och glädje tumlar runt tillsammans. Viktigt är i alla fall att visa förståelse och empati med vilken av dem det än gäller. Om man för tillfället inte känner egen sorg eller glädje, så kanske uppgiften blir att hitta en fungerande balans mellan livets ytterligheter.
© Petra Pantzar
Ibland känns livet mer orättvist än vanligt. Idag är en så'n dag. Kram Mams
SvaraRadera