Människan är en underlig varelse. Vem är hon? Hur är hon?
Varför är hon som hon är? Trenden hos oss människor har alltmer blivit sådan
att ”du är vad du äger” och ”du är vad du presterar”. Som jag ser det är detta
en mycket farlig utveckling. Vi överkonsumerar extern input och förlorar
förmågan att se vårt egenvärde själva. Vi skänker makten åt omgivningen att
sätta upp regler och levnadsvillkor för vad vi ska göra, och framförallt för
hur vi ska vara och se ut. Vi reflekterar inte särskilt noga över vem eller
vilka som sätter villkoren, eller att deras agenda är att tjäna pengar på oss
och våra val i livet.
”Du är vad du äger”
kan man säga, men hur är det med det egentligen? Dina ägodelar kan berätta om
dina intressen och din ekonomiska status, men det säger verkligen ingenting om
vem du faktiskt är. ”Du är vad du presterar” är ett vanskligare påstående, inte
lika lätt att avfärda men likväl ett farligt påstående. Vad människan gör och
uträttar talar i högre grad om vem hon är, men risken finns att när hon inte
orkar, eller inte har förmågan att prestera, så förlorar hon sitt egenvärde.
Jag har själv
alltid varit lite motsträvig till sådant som anses vara normer. Jag blir rädd
för fenomen som får massrespons från folket, så som trender som trollbinder
människor att tro att de måste åstadkomma någonting speciellt, köpa vissa
saker, eller se ut på ett särskilt sätt för att passa in och duga. Sådant gör
mig rädd! Tänk istället på vem eller vilka det är som har intresse av att få
oss att vara så ockuperade med att passa in i normen, och varför. Många
människor lägger all sin tid och energi på att passa in. De tror att de inte är
värda någonting alls om de inte är som alla andra. Jag har alltid utgått från
att varje människa är unik, men i dag lever vi inte upp till det nämnvärt. Var
finns originaliteten? Var är det personliga uttrycket? Var är du som kan
imponera utan ägodelar och prestationer, bara genom att vara den du är?
© Petra Pantzar
