Hjulafton

Många gånger i min vardag har jag människor omkring mig som sitter i stol. "Sitter i stol" betyder att man är rullstolsburen, jag gissar att många inte ens gjorde den kopplingen särskilt snabbt, men där fick ni en förklaring. Ibland lånar jag någons rullstol. Jag behöver den inte men jag tycker om att försöka förstå hur andra människor har det. När jag sitter i stolen blir allting, och jag menar verkligen allting, mycket mer komplicerat. Då brukar jag ändå påminna mig om att jag har musklerna fullt användbara och balansen i ordning, alla har inte det. Är jag ute och kör på stan möts jag av inbyggda små nedsänkningar i trottoaren som ska leda bort vatten, höga trottoarkanter, affärer som förlorar kunder därför att de inte gör butiken tillgänglig för alla, toaletter som visserligen är handikappanpassade men många gånger skitiga och undermåliga, och något av det jobbigaste; människors olika förhållningssätt till mig som sitter i stolen. Många tittar inte på mig alls, de tittar förbi eller precis över mitt huvud, några tittar på mig med "vad synd det är om dig"-blicken, en del vill så gärna hjälpa till att de vänder ut och in på sig själva och nästan banar väg åt mig där jag ska fram, de kan man kalla för "curlingmänniskor" för att använda en populär term. Om det är mycket folk, som på shoppingcentrat eller torgmarknaden eller en konsert, då blir många irriterade på mig för att de inte kommer fram fort nog (varför är det inte lika irriterande med en barnvagn som "står i vägen" kan man fråga sig) och det händer att jag får folk trillandes i knäet som sedan tittar surt på mig, som om de undrar "vad fan jag stod just där för".  Om jag ska bo på hotell är receptionsdisken så hög att jag inte kan se en människa där bakom (står jag upp i min fulla längd når den ändå upp till hakan, varför i h-e är det så?!) likadant är det på flygplatser och en del andra ställen. För att inte tala om matbutiken, där vet jag bara inte hur man har tänkt, varor från golv till tak är ju inte rimligt för någon. Fast det är klart, jag kan ta del av ungefär 50% av utbudet....hoppas till gud att favoritchipsen placerats på min "nivå" i dag! Listan på upplevelser i stolen kan göras hur lång som helst, men sorgligast är nog ändå attityden jag möter från människor som istället för att prata med mig, vänder sig till mitt sällskap och frågar "så ni är ute på stan idag, hur mår hon, vad ska hon köpa". Fråga mig!!! Jag är en människa, jag har en mun och kan svara, jag har en hjärna och kan tänka, och även om jag tillhör dem som inte råkat bli begåvade med detta, så vänd dig ändå till mig för jag är människa.
   Min önskan är när december månad kommer och vi får snö och is ute, att ni som har möjlighet lånar en stol av någon ni känner (för någon i stol känner ni väl) och tar en tur på stan, gärna mitt i julhandeln. Jag lovar att det blir en upplevelse ni aldrig kommer att glömma. Rena rama hjulafton!
© Petra Pantzar